Jennifer - That's me!

Hmm. Hur många gånger lovade jag mig själv att jag aldrig skulle gråta över dig?
Säkert en miljon gånger. Och vad tror ni det är jag gör nu - Jo, givetvis gråter jag över dig.
Allting är så typiskt. Varför ska man alltid bli som mest sårad av de personerna som man älskar mest?

   Alla har haft rätt hela tiden - alla utom jag - Du är inte bra för mig.
Jag vet det nu.  Men nu är det ju så dags. Det är redan försent - jag är redan sårad.

Och jag vet också att jag hoppades på för mycket. Men om man hoppas tillräckligt mycket så kanske, kanske, kanske kunde de ju bli som man ville, men nejdå. Inte då.

Jag vet också att jag kanske inte borde ta åt mig - eller bli ledsen överhuvudtaget. Allting kan mycket väl vara ett missförstånd. I have no idea.

Jag är larvig, dum och naiv, jag vet, men jag är ju så kär!

Saken är den, att du skulle kunna göra vad fan som hellst. Och jag skulle bli ledsen, men sedan förlåta dig, ta tillbaka dig och allt sånt.. Just för att jag är så fruktansvärt förälskad i dig.
När jag ser dig, jag vet inte vart jag ska ta vägen, det känns som om jag svävar på rosa moln.
Men de får snart bli ett slut på det. Jag kan inte hålla på sähär.
Jag knäcker mig själv. Jag tänker inte svansa efter dig och din vilja mer.
Det är dags att jag rycker upp mig. Och det är nu - innan jag blir helt förstörd.

För det är väl det jag kommer att bli tillslut - Om det är såhär nu?

Åh! Gud, jag önskar verkliogen att jag kunde trolla bort mina känslor för dig. Vips! Borta.
Tyvärr är det inte så enkelt...

Ligger här på hotellrummet och tänker och tänker. Klockan börjar närma sig halv tre nu.
Det är dags att koppla bort hjärnan ett tag nu, och få några timmars sömn. Det blir en lång dag imorgon..

Och i helgen blir det mentorsjobb i Göteborg. Perfekt.
Så nu ska jag ut och kränga maskiner igen - för nu är jag frisk. Yeey :)

Jag är ledsen, arg och förvirrad.
//J